Kan man kalla det återvinning när man eldar upp grejerna? Vad är egentligen återvinning? Det finns i nuläget ingen gemensam definition för vad återvinning är och det leder också till att vi ser olika resultat för hur väl Sverige lever upp till sina mål om cirkulära system. Hur bra är vi egentligen på återvinning?

Den 18 januari i år presenterade Återvinningsindustrierna och Material Economics resultatet av forskningsprojektet Ett värdebeständigt svenskt materialsystem. Det är ett projekt med finansiering av RE:source, utfört i samarbete med både industri och akademi. Rapporten pekar på stora värdeförluster i det svenska materialsystemet och ger en annan bild av materialåtervinningen i Sverige än den vi är vana att höra.

Utgår man från att återvinning handlar om att återvinna material till något användbart så är vi i Sverige med andra ord långt sämre på återvinning än vad statistiken ger sken av.

Den bild som ofta förmedlas är den om en väl fungerande materialåtervinning där vi stadigt blir bättre och är nära att nå de mål som regeringen har satt upp. Naturvårdsverket skriver till exempel i sin rapport om återvinningsgraden av förpackningar i Sverige 2016 att fem av sju uppsatta mål nu var uppfyllda och att materialåtervinningsgraden för plastförpackningar var 47%. Rapporten från Återviningsindustrierna Ett värdebeständigt Svenskt materialsystem som istället för att titta på insamlade volymer har analyserat materialåtervinningen ur ett värdeperspektiv ger en helt annan bild. I rapporten kan man läsa att värdeförlusten i det svenska materialsystemet uppgår till ca 42 miljarder kronor årligen. Man kan också läsa att 84% av den plast som faller ur användning varje år antingen förbränns eller deponeras. Av de återstående 16% som faktiskt materialåtervinns så bevaras endast hälften av värdet beroende på nedgradering av materialkvalitén samtidigt så visar offentlig statistik enligt rapporten att 53% av plasten i Sverige återvinns. Skillnaden beror på hur man mäter. Det stämmer säkert att 53% av plasten på olika sätt samlas in men den siffran besvarar inte frågan om vad som händer med den insamlade plasten efter att du har lagt den i behållaren för plaståtervinning. Utgår man från att återvinning handlar om att återvinna material till något användbart så är vi i Sverige med andra ord långt sämre på återvinning än vad statistiken ger sken av.

 

 

Det samma gäller enligt rapporten även stål och aluminium. För stål beror förlusterna dels på att återvunnet stål riskerar att kontamineras med koppar som gör att hållfastheten försämras vilket leder till nedgradering av materialkvalitén och färre användningsområden. Det här riskerar att bli ett än större problem i framtiden på grund av ökande inblandning av elektriska komponenter. Förluster i återvinningen av stål beror också på att stål delvis helt enkelt inte samlas in och blir liggande oanvänt. För aluminium beror förlusterna också på olika typer av föroreningar som försämrar materialkvalitén, att aluminium inte samlas in eller hamnar i förbränningskammaren tillsammans med annat avfall.

Min son är två år. Hans favoriter på barnkanalen just nu är ”Stora maskiner” och ”Skräp” I senaste avsnittet av Skräp berättar Johan Anderblad hur man återvinner bilar. Vi sitter i soffan och kollar på hur bilvrak i varierande skick åker in i en stor kvarn som maler ner dem till små fragment. Efter det får vi se hur Sirpa sorterar ut koppar och andra material som inte skall vara där. Programmet som är ca 5 min långt avslutas med, ”… och maskinen sorterar sen upp allt i olika högar. Till exempel aluminium och järn som sen åker till smältverket så man kan göra nya bilar av metallerna.” Orden känns lite märkliga i ljuset av rapporten jag precis har läst. Visst är det ett barnprogram och ingen skulle kräva att ett barnprogram på 5 minuter presenterar en komplex och nyanserad bild. Men det är inte bara barnprogrammen som gör denna grova förenkling.

Den spänner över hela värdekedjan från idé till avfallskvarn. Återvinningsindustrin har en viktig roll i det här men kan inte på egen hand lösa hela problemet. Att förändra det här är i stort sett en verklig samarbetsövning.

Att förändra det som rapporten belyser och öka återvinningskvalitén är ingen liten utmaning. Den spänner över hela värdekedjan från idé till avfallskvarn. Återvinningsindustrin har en viktig roll i det här men kan inte på egen hand lösa hela problemet. Att förändra det här är i stort sett en verklig samarbetsövning. Återvinningsindustrin måste t.ex få rätt förutsättningar i form av produkter som är anpassade för materialåtervinning och vi som håller på med produktutveckling behöver riktlinjer för hur man designar för materialåtervinning. Den här utmaningen spänner över hela värdekedjan från ritbord till affärsmodeller, logistikkedjor, infrastruktur för insamling mm, mm. Man kan ju se på siffrorna som dystra och pessimistiska men man kan också se det som att det finns en väldigt stor potential för innovation och affärer.

/Johan

Länkar:

Ett värdebeständigt svenskt materialsystem | Återvinningsindustrierna

Sveriges Återvinning av förpackningar och tidningar 2016 | Naturvårdsverket

Skräp | SVT

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *